Hög som ett höghus

Idag har varit en sjukt jobbig dag. Jag och Adrian bråkade som fan i morse och det slutade med att jag tog en överdos lyrica. Jag tog en hel veckas dos, 14 kapslar, och jag blev jättehög. Det här var runt ett och jag är fortfarande jättehög. Sen var jag tvungen och åka ner till stan och fixa mer medicin och jag mår åt helvete.

Nu ska jag och hun titta på film.
Fuck.

Jakt

Desperationen lyser i mina ögon, jag jagar febrilt, paniken pulserar i mig och jag letar efter...ja, vad letar jag efter?
Är det ett liv utan känslor, ett liv med känslor eller är det döden jag letar efter?
Vad vill jag åt när jag petar i mig piller efter piller och skär mig? Är det att kunna känna eller leva, eller är det tvärtom?
Är det en jakt på frihet, utan kontroll, eller är det en desperat vädjan att få hjälp?
Hjälp för vad?
Vill jag ens bli hjälpt längre?
Förvirringen lyser stor i mig när jag stannar upp, mitt i desperationen och ångesten.
Vill jag ens välja livet, med all dess krav, tvång och all osäkerhet?
Jag står bara här, någonstans mellan liv och död, obeslutsam inför mitt största beslut någonsin.
Orkar jag kämpa för ett liv jag inte ens vet hur jag ska leva, då jag aldrig levt på det sättet, kämpa för att leva "normalt", med allt vad det innebär, eller ska jag släppa den kampen en gång för alla?

I just want something I can never have

Den här självdestruktiviteten kan jag inte hantera. Tänk om jag hade haft mer tabletter hemma? Då hade det gått mycket värre, än vad det gjorde. Fan vet alltså.

In this place it seems like such a shame
Though it all looks different now, I know it's still the same
Everywhere I look you're all I see
Just a fading fucking reminder of who I used to be

Come on tell me
You make this all go away
You make this all go away
I'm down to just one thing
I'm starting to scare myself
You make this all go away
You make this all go away
I just want something
I just want something I can never have
I just want something I can never have

överdos.

Okej, nu vaknade jag efter min fina... eh, överdos. Helt fucking underbart, för klockan är ändå 21.52 nu. Jag fick iallafall sova nu. Jag känner mig fortfarande arg, ledsen, besviken och övergiven, men nu är han hemma.
Fuck it.

Haha

52,5 mg imovane, 750mg Lyrica, 600 mg serouqel och 65mg nozinan + vodka, är en intressant kombintion.
Jag är hög som ett höghus och har skuritn mig frukansvärt. Hunni är inte hemma. Underbart.Han ska få när han kommer heml.Jag är så arg, besviken, övergiven. fuck it.

Jul och så vidare.

Julafton;
Ångest, ångest ångest. Sen åkte jag till mamma, Min syster och hennes dotter var där. Mamma hade överpyntat granen, som vanligt. Anyway, kvällen kom och Jelena och Davor kom och vi åt julmiddag. Sen var det dags för julklappsöppning. Jag gav inte så mycket, men de blev glada och jag fick massa bra saker som en kaffebryggare (äntligen!) och pengar. Vi snapsade och jag hade med mig lite cider. Sen ville min systerdotter spela "så ska det låta" så det gjorde vi. Sen åkte jag hem, och jag och Adrian drck hallonglögg och kollade på "The Runaways" och gick och lade oss. På det stora hela, en ganska bra  dag.

Juldagen;
Började sådär. Vaknade vid tolv, gjorde kaffe och satte mig vid datorn i väntan på att Adrian skulle vakna. Sedan åkte vi hem till våra föräldrar, dum som jag var glömde jag kameran där. Så jag hämtade den och lite julskinka, och åkte hem. Gjorde mig i ordning, fixade lite alkohol och gick till Pan och Linds. Kvällen började med julklappsutdelning och alla blev nöjda med sina presenter<3 (Tack för de fina presenterna!<3)
Vi drack lite och spelade sanning och konka, det var...intressant. Sedan körde vi jag har aldrig och tja, våra diskussioner<3
Sedan gick jag hem efter den bästa juldagen hittils.<3

Annandag jul;
Vaknade, inte bakfull, som jag befarade att jag skulle göra. Nu ska jag åka till torp och dö av ångest medan jag ska försöka hitta nåt kul i mellandagsrean, wish me luck!<3

Uppdatering annandag jul;
Jag åker aldrig mer till torp annandag jul. Jag dog av jävla ångest. Men jag fick mig ett par byxor och en BH iallafall. Sen träffade jag Dennis och Linda Blond, som var dagens hjältar (och har samma problem med folk som jag) som körde mig hem istället för att jag skulle behöva ta bussen. Tack<3
Senare på kvällen gick jag till Pan och Linds, där vi kollade på eclipse och snygga brudar på youtube/google/hennes dator och spelade nåt harry potter spel. Kom  hem halv tre^^<3

Jobbig dag

Vaknade försent idag, skulle ha varit och hämtat mediciner på ÖVM kvart i tolv, men det missade jag. Det blev till att snabbt klä på sig och hämta min apodos på apoteket, och sen sticka till beroendeenheten. Det var ett okej möte, och vi bestämde tid för en kartläggning den 10 januari.

Sedan åkte jag ut till torp för att hitta de sista juklapparna. Sedan blev det till att stressa till svärmor för en julmiddag.

Kom hem nu för en stund sen, slagit in de sista julklapparna (blä, jag hatar jul) och sitter nu med två imovane i kroppen och dricker lite.
Lite ångest, men men.

Första dikten på något år.

Rösterna skriker inuti mitt huvud
”Skär dig, döda dig jävla slyna”
Det kryper i mina ådror
”Spindlar”

Skriken ekar i mitt huvud
Medan ångest väller fram
Ge mig rakblad, stilnoct, stesolid
Jag skiter i vilket

Jag känner mig smutsig
Men jag flyter iväg, bort
Från verkligheten, utan droger
Där vill jag inte leva ändå
Den är så smutsig, så grå

Jag sitter i ett övergivet hörn
I en annan dimension
Världen tillhör inte mig ändå
”Och jag tillhör inte världen”

Nu när känslan är död
Världen försvunnen
Kvar finns endast skriken
”och en tomhet”

Jag kan höra hur världen skrattar åt mig
”åt mitt misslyckande”
Men nu är jag redo för slutet
Slutet på den sorgsna sagan

haha..eh.

Ångestnivån ligger jättehögt, men jag måste ta mig ut idag och köpa de sista julklapparna. Jag orkar inte egentligen men.. ja. Ska köpa sprit inför julen idag också. Lite går väl åt ikväll antar jag, abstinensen smyger sig liksom redan på, och jag har som sagt inga piller kvar. fuck.

Jag kommer att

dö. Jag har inte ett enda piller kvar, och jag får inte nya förrän på torsdag. Min ångest kommer att vara skyhög, plus fucking jävla abstinens. Grattis till mig, woho.
Dessutom kommer jag att vara själv, så det kommer bli ett blodbad. Jag känner mig själv, och jag känner det komma. Ångest, jävla fittångest och jag vill inte. Jag kommer att gå under.

Men haft en underbar kväll hos Ronja och Linds iallafall<3

Jul.

1500 marschaller grejen gick skitbra. Det kom ett trettiotal och bohusläningen var där och intervjuade oss.
Bohusläningen
Vi hördes även i radio.
Radio väst

Lajvet i lördags var kul, det med. Det var första lajvet jag var med på den här terminen, och jag dog inte av ångest, bara nästan.

Jag mår väl ganska väldigt sådär. Jag orkar inte med jul och allt som hör till, inte något annat heller för den delen. Jag vill bara vara hemma och ligga i sängen, sova kolla på film, vara pillerhög och inte finnas. Men det får jag inte, jag ska på massa möten hela tiden, om det inte är för att hämta mediciner så är det tandläkaren, beroendeenheten eller Nina. Jag orkar inte springa runt hela tiden, men jag måste. Visst, jag kan skita i alla möten, men då är det ett garanterat fall neråt, nu finns det åtminstone en chans att det kan bli bättre. Jag tvivlar, men chansen finns.

Imorn ska jag köpa alkohol inför julen och fixa de sista julklapparna. Trots att jag har fryst hela förbannade dagen och varit förvirrad och desorienterad, så ska jag ge mig ut imorgon igen, yay, grattis till mig!

Okej, det har faktiskt hänt EN upplyftande grej idag. Peter Dorch (ta åt dig nu!) ringde, och som varje gång får han mig på bättre humör efteråt. Tack!<3

Nä, en cigg och lite piller, så försvinner förhoppningsvis ångesten en stund.

Det brinner för livet ikväll

Ikväll brinner det för livet<3
Det ska bli intressant, det är lite nervöst och lite pirrigt, men fan, vi fixar det här!

eh-.

Och jag var inte lite hög när jag skrev det senaste inlägget..>.<
Vaknade idag, kunde inte röra armen. Hur fan ska det gå ikväll, med konsert och lajv, och framförallt imorgon?
Aja, vi kör.

Jag är jättehög, har fortfande ångest, och har skurit mig så illa det borde sys egentiligen. det är jätte djupt, oc jätte brett, men jag orkar inte med det. det får gå ändå. så länge ja inte dör eller så-

Overkligt

Jag svävar i en overklighetskänsla, mest hela tiden.Jag flyr, med tabletter, med allat som går att fly med, allt jag får tag i, för jag vill inte leva i verkligheten längre. Jag orkar inte, vill inte mer. Det enda som hindrar mig från att dö just nu är eventet på söndag. Men efter det har jag inget som håller mig uppe, inget som håller mig vid liv längre. Jag har ingen som helst ork att ta mig ur detta, men jag vill inte heller leva såhär. Jag har bara en lösning på det dilemmat, men jag vet  inte om jag vill använda mig av den lösningen. Jag är så jävla kluven hela tiden. Det är skit.

Men jag har hämtat marshaller nu, inför söndag. Det känns bra, iallafall.

Men tack, Peter Dorch, Ylva, Karin och alla andra för de peppande och uppmuntrande orden, jag uppskattar det, även om det inte låter så<3

Vad fan?

Vad gjorde jag egentligen igår?

Uppgivenhet

Jag känner en undergångskänsla. Jag har massa (då menar jag MASSA) piller, jag har rakblad, jag bor på sjätte våningen. Jag vet inte vad jag ska göra, vad som skulle hjälpa.
Hopplösheten, uppgivenheten. Det känns som om det är försent nu, allt upprepar sig, och nu i värre skala. Blackouterna/psykoserna/whatever blir fler och fler, jag vet inte om jag överhuvudtaget orkar ta kampen mot att bli frisk längre. Det känns förjävligt att säga, men så är det. Jag känner en trygghet i allt det här, jag vet inte om jag orkar. Inläggning känns meningslöst, då jag inte vet om jag överhuvudtaget vill bli frisk längre. Jag orkar inte ha perioder då jag mår bra, och när jag väl börjar tro att det kommer hålla i sig så faller jag igen. Hårt, och längre ner än vad jag gjorde sist.

När jag var tolv sa jag till folk som skulle hjälpa att jag ville dö, att jag inte orkar med att leva längre. Deras svar var att det kommer bli bättre med åren (så säger de fortfarande, bara med lite mer uppgivenhet i rösten). Nu, sex år senare, så vill jag fortfarande dö. Jag mår lika dåligt, om inte sämre nu.

Tårarna rinner i floder när jag skriver det här, jag känner mig så sjukt patetisk, så meningslös. Jag är arton, snart nitton, jag borde leva livet, vara glad och.. jag vet inte. Men inte ha det såhär. Jag håller på att ge upp om livet, eller det kanske jag egentligen gjorde för länge sedan. det blir inte bättre än såhär, med piller, blodbad och alkohol. Fuck it.

Fuck this

Jag vill bara bort, fly i en dimma. Jag har massvis med tabletter, dels mina ordinerade tabletter, dels seroquel, stilnoct och imovane. Säkert massa till. Jag överlever, och knappt ens det, för det här är inget liv. Jag har precis pratat med Nina, men det känns som om ingenting kan stoppa mig nu. Jag är påväg ner i ett svart hål, fyllt av ångest och jag orkar inte stå emot. Det går i en rasande fart och det finns inget annat jag kan göra än att distrahera mig, men det fungerar inte längre. Jag har öppnat pandoras ask, och släppt känslorna fria, och nu kan jag inte stänga den igen. Jag är hög på stilnoct och jag bryr mig inte längre. Vad ska man göra, när man har tappat hoppet om sig själv? Jag tror inte längre på att jag kommer bli fri, jag är så långt nere nu.

Fan.


Kopierat från inlägget "förnekelse och klarhet" 
"Inget kan hjälpa mig nu. Nu faller jag längre än jag någonsin varit. Jag vet inte om jag någonsin kommer ta mig upp ur detta. Jag kastas mellan djupaste botten, ilska och förnekelse. Jag har stunder då jag ser mig som fullt frisk, aldrig mått bättre och förnekar såren på mina armar och pillren i min hand som var avsedda för döden. Nästa stund vill jag inget annat än att dö för att jag aldrig kommer komma ut ur detta. Nästa stund är jag så arg så att jag skulle kunna strypa min älskade för att han satte på en låt jag inte orkar lyssna på. Jag orkar inte med detta längre."

Nollvision

Har skapat ett event på facebook för alla självmordsoffer, inspirerat av Psykiatrins robin hood, och 1500liv.se.
Vi tänder marschaller på Kungstorget i Uddevalla.

Facebookeventet Klicka och anmäl att ni kommer!

Kopierat från facebook;

"Det satsas inte mycket på psykiatrin öht och som resultat väljer många att begå självmord. Vi är många som har känt någon som begått självmord, eller gjort självmordsförsök, så nu vill vi att så många som möjligt kommer och tänder ett ljus för de som har dött pga självmord. Ta med er marschaller som brinner länge.

"Varje år tar ca 1500 personer självmord i Sverige! Jämför med trafikoffer, ca 350 st, och där finns en uttalad "nollvision" från våra politiker, men INGEN gällande självmord!
Vet du att det dör 40 gånger fler i självmord än av "yttre våld" i Sverige varje år?!

Nu är det dags att uppmärksamma ALLA politiker som bestämmer, om detta, så därför hoppas jag vi ALLA tillsammans kan göra denna MANIFESTATION och få uppmärksamhet för en
"...nollvision" även gällande självmord, ok?!!"

Kareéns ord

Självklart ska vi inte stå där i flera timmar, bara gå till torget och tända ett ljus. Och ännu ett självklart. Vi uppmuntrar INTE till självmord, vi säger inte att det är rätt! Det är en fråga var och en får ställa sig själv. Alla har sitt eget svar. Men det kan hända vem som helst. En förälder, ett syskon, en nära vän, en väns vän, en skolkamrat. Det kan vara vem som helst & nästan alla känner eller vet någon som tagit livet av sig. Ännu fler känner någon eller vet någon som försökt.

Detta kan man se som en protest mot psykiatrin & dess brister. Det ÄR brister och alla som vart i kontakt med psykiatrin har på ett eller annat sätt har känt av det.

SPRID DETTA VIDARE TILL ALLA NI KÄNNER I UDDEVALLA!!

NOLLVISION"

Åh, jag är så sjukt peppad! Vi har fått spons, vi är en enad front mot alla politiker, vi är bra! Jag hoppas att det här går igenom, på ett bra sätt, och att många kommer. Jag är jättepeppad, jag har inte varit så här lycklig på många månader nu. Jag hoppas det håller i sig. <3

Fan.

Jag missade att jag skulle hämta mediciner halv elva idag... helvete. Jag som knappt vågar ringa vänner och så.

Maybe we're victims of fate
Remember when we'd celebrate
We'd drink and get high until late
And now we're all alone
Wedding bells ain't gonna chime
With both of us guilty of crime
And both of us sentenced to time
And now we're all alone

Protect me from what I want
Protect me from what I want
Protect me from what I want
Protect me protect me
 

Protect me from what I want

Suttit och lyssnat på Placebo hela dagen och jag mår åt helvete, I ren desperation tog jag fem lyrica mer än vad jag borde och jag vill inget annat än att få slut på det här. Men jag har ingen kraft att ta mig ut ur skiten, samtidigt som jag är sjukt ambivalent till att dö. Jag vet att jag borde vara inlagd, för jag har ingen kontroll över mina handlingar längre, men jag orkar inte, inte nu. Det är så sjukt mycket som händer nu, och jag vill inte missa det. Jag har varit hemma i... 10 dagar nu. Det har redan blivit likadant som innan.

Patetisk, det känner jag mig. Ångesten tar över mitt liv, tillsammans med desperationen.

Baby, did you forget to take your meds?

[And the sex, and the drugs, and the complications] (x4)

Baby, did you forget to take your meds? (x6)

I was alone, falling free
 trying my best not to forget


Jag ska hämta nya mediciner imorgon, och jag hoppas att jag får för fler dagar nu. Jag vill bara glömma, vara i en dimma och inte finnas i verkligheten. Den är skrämmande och jag orkar inte.

Men jag orkar inte bry mig, och det är skrämmande, också. 

Åh

Allt går utför. jag orkar inte med mig själv, jag orkar inte med livet. Haha. Misär.

Puss

Igar var... intressant. Komma hem, vid ett, jättefull, springa runt och leta efter min kamerabatteriladdare till två typ, lägga sig och sova = Bakfull. Klockan är 10 över 7 och jag ska göra mig i ordning och åka till trollhättan, sen till gbg och springa runt där hela dagen.

Sinnessjukt.
Nu är jag överförd till vuxenpsyk, det här var sista gången jag vaar inne på BUP. Lite ångest, lite sorgset, lite vemodigt. Fan. Får se hur det går på vuxenpsyk nu då.

En ny dag

Har precis vaknat. Jag orkar inte idag, det är inte en sån dag. Jag ska till Bup för överskrivningssamtal idag, det känns åt helvete. >.<

Katten är iallafall mysig.

Hjälp

Min arm är svullen till dubbel storlek, fan, vad ska jag göra?
Det har fan aldrig gjort så ont som nu. Helvete.

Åh.

 

En dagsfärsk bild^^

Äntligen hemma. Det har varit en jobbig dag och imorgon ska jag på ett överskrivingssamtal till vuxenpsyk. Kul. 

  

Stress

Idag har jag varit på NIKE. Sen stressa och hämta mediciner på apoteket och springa till bussen på väg hem. Väl utanför ytterdörren insåg jag att min mobil var död så jag kom inte in, fick stå och vänta till någon kom. Sen springa hem, ladda musik till mp3n, ladda mobilen i tio minuter och springa ner till bussen igen. Vad händer då? Jo tro fan att bussjäveln inte kommer så att jag blir sen till mötet. Får stå och vänta i tjugo minuter, sen kommer bussen. Hoppa av och springa till sjukhuset och lämna mediciner, och gå ner till kampenhof. Så nu står jag här och väntar på Mauricio som ska köra mig till Vänersborg för DBT. Underbart.
Dessutom mår jag åt helvete, vilket inte gör saken mycket bättre.

Ångest

Jag sitter här, lyssnar på muse och försöker jaga bort min ångest. Synerna från i lördags förföljer mig. Jag är ensam, och det skrämmer mig, samtidigt som det skrämmer mig att umgås med människor. Jag försöker göra allt för att ångesten inte ska ta över, men paniken smyger sig ändå på. Jag sätter på en film men jag orkar inte se klart hela filmen. Jag vill bara att ångesten ska ha ett slut, men den tycks inte ha en ände. Helvete.

Börja leva

jag måste börja leva, inte bara överleva.

vingligt

Det har varit en väldigt vinglig, ostadig dag, men en någorlunda bra dag ändå. Jag vågade ta mig till nike, jag vågade ta mig till trollhättan och jag åkte till näl. Nu är jag på väg hem, och jag har varken skadat mig själv eller tagit tabletter jag inte är ordinerad. Jag är stolt över mig själv. Jag tar babysteps, och sätter upp små små mål för mig själv och jag hoppas inte för mycket. Jag vill inte tillbaka till psyk något mer nu, jag har åkt in och ut för mycket nu. Jag vill leva, jag väljer livet. Jag är livrädd för att leva, men fortsätter jag såhär kommer jag att dö. Jag har förlorat många pågrund av det här och jag vill trotsa alla rädslor. Jag ska ta mig ur självskadandet.(Påminn mig om detta inlägget när jag tvivlar på mig själv, snälla)

wow

Jag tog mig till nike idag. Visserligen endast på grund av att det finns rakblad hemma, men ändå. Jag känner mig sjukt duktig. Halv två ska jag hämta mediciner hos öppenvården och så ska jag boka tid för stygnborttagning. Coolt. Kanske en tripp till trollhättan också. Får se.

Okej.

Jag var inlagd i 24 dagar, på helt fel avdelning, och det pga att min bästa vän sitter på den avdelning som jag skulle varit på. Sedan blev jag utskriven (i torsdags) "för att jag motverkar min vård". Då är min fråga; skulle jag varit inlagd frivilligt i 20 dagar om jag motverkade min vård?
Åh, jag blir så arg.

Jo, vad har jag gjort sedan jag blivit utskriven?
Druckit, tagit tabletter och skurit mig (värre än vad jag någonsin har gjort. Fy fan), de två förstnämnda i ett bra sällskap dock. Detta är första dagen jag är nykter, och jag har sån ångest att jag spyr. Dessutom kan jag inte använda min vänsterarm/hand till någonting.

Jag kom hem från akuten drygt ett. Jag mår åt helvete.
Min dagliga ordinerade medicinering är numer

• Lyrica
• Nozinan
• Imovane

Jag ska dock försöka ändra till stilnoct, då det fungerar bättre.

Jag är förvirrad.