Suttit och lyssnat på Placebo hela dagen och jag mår åt helvete, I ren desperation tog jag fem lyrica mer än vad jag borde och jag vill inget annat än att få slut på det här. Men jag har ingen kraft att ta mig ut ur skiten, samtidigt som jag är sjukt ambivalent till att dö. Jag vet att jag borde vara inlagd, för jag har ingen kontroll över mina handlingar längre, men jag orkar inte, inte nu. Det är så sjukt mycket som händer nu, och jag vill inte missa det. Jag har varit hemma i... 10 dagar nu. Det har redan blivit likadant som innan.
Patetisk, det känner jag mig. Ångesten tar över mitt liv, tillsammans med desperationen.
Baby, did you forget to take your meds?
[And the sex, and the drugs, and the complications] (x4)
Baby, did you forget to take your meds? (x6)
I was alone, falling free
trying my best not to forget
Jag ska hämta nya mediciner imorgon, och jag hoppas att jag får för fler dagar nu. Jag vill bara glömma, vara i en dimma och inte finnas i verkligheten. Den är skrämmande och jag orkar inte.
Men jag orkar inte bry mig, och det är skrämmande, också.
när jag läser detta vill jag bara åka till dig och ge dig en kram, trots att jag inte känner dig och trots att jag inte vet om du skulle ta emot den.
SvaraRaderadu är absolut inte för på. Jag tycker att du verkar vara en härlig tjej, och jag känner igen mig så mycket i det du skriver.
SvaraRaderaHade inte haft något emot att lära känna dig bättre:)