haha.

Haha, fick en till kommentar. Läs själva.

 

Du, vet du vad? Jag berörs inte det minsta av vad sådana som du skriver eller säger. Du vet INGENTING om mig och mitt liv - bortsett från vad som står på bloggen - där står inte mycket om mig heller.

Jag bloggar om det här för att jag vill ha en ventil, någonstans då jag kan få ur mig allt, så jag kan leva mer normalt i verkliga livet. Två. Jag äter inte benso som om det vore smågodis. Jag har mina perioder, men jag kan vara utan dem med. Du och alla andra kan tro vad ni vill - jag skrattar bara när jag får kommentarer likt dessa. 

åhå.

Fick den här fina kommentaren på det här inlägget idag. Sånt gör mig så sjukt glad. Tack.

Ehe, tävling^^

http://www.tlcsverige.se/tavling

The sounds - hope your happy now. <3

Allt går käpprätt neråt.

Okej, okej. Att det ska vara så förbannat svårt att ta tag i saker. En kraschad ekonomi (fullständigt), jag vågar knappt gå ut, inte ens då jag ska till Nina, på samma gång vågar jag inte vara ensam, jag vill inte åka buss... fan nu vill jag inte gnälla mer. Men det är så det är. Anyway, iordninggjord, ska ta första bästa jävla buss och åka. Men det är fan inte lätt.

Gah!

Nu är klockan 03.30 och jag kan verkligen inte sova. Jag kan inte släppa idiotläkaren imorse. Han dumförklarade mig fullständigt, hade en 40 minuters "lektion" i vad ångest var, och sa i princip att min ångest beror på de sexuella övergrepp jag varit med om, trots att jag redan hade konstant ångest vid det första tillfället. Han sa också att jag skulle "lära" mig att somna istället för att använda tabletter, och visst det är skitbra - OM det hade fungerat. Så han satte med andra ord ut sömnmedicinerna - som jag har kämpat med att få ut i.. tja närmare fyra, fem år. Okej, att de inte fungerade speciellt bra, men bättre än utan. Jag fick inte ens ett sjukintyg. Nä, jag blir bara arg, ledsen och helt förstörd.

You can call me a slut
You can call me a liar
I got so many names now
I can't even deny it
You can call a thief and put up a fight
bury me six feet under the ground

But if you think I look mad today
You should have seen me yesterday

You can call me a beauty
You can call me a beast
But it's nobody's business what I do or please

So this song is from me to you
you make me mad and you make me blue
Cause when you're looking like I do
you know I can see you
We dance to the same groove
but I got the right move

Hope you're happy now
But I'm not giving in
I hope you're satisfied
With your bullshit and your lies
Hope you're happy now
But I'm not giving up
I hope you're satisfied
Can't bury me alive

They call me a slut
Then call me a liar
Got so many names now
I can't even deny it
They call me a thief
They put up a fight
Try bury me six feet under the ground

So this song is from me to you
You make me mad and you make me blue
You're looking like I do
You know I can see you
We dance to the same groove
But I got the right move

Hope you're happy now
But I'm not giving in
I hope you're satisfied
With your bullshit and your lies
Hope you're happy now
But I'm not giving up
I hope you're satisfied
Can't bury me alive

Ha! Ha! Ha, ha!

Hope you're happy now
But I'm not giving in
I hope you're satisfied
With you're bullshit and your lies
Hope you're happy now
But I'm not giving up
I hope you're satisfied
Can't bury me alive

I hope you're satisfied
Fuck you and fuck your lies

Tvivlets kval

Idag vill jag bara dö. Jag har räknat ut att jag har ca 900mg Nozinan, plus 1000mg att hämta på apoteket. Plus lyrica och imovane. Jag orkar inte med att må dåligt mer nu, jag har försökt komma ut ur det här i ett halvår nu, jag orkar inte, jag ger upp. Men jag tvekar fortfarande, ska jag göra det eller inte? Vill jag verkligen eller vill jag inte? Jag orkar inte med alla motgångar längre, det är alltid något, strort som smått. Jag försöker tänka förnuftigt, men när också förnuftet säger mig att jag ska göra det, en gång för alla, vad gör man då?
 
Jag är på självmordets rand, och inget kan stoppa mig nu.

 She reads the minds of all the people as they pass her by
Hoping someone can see If I could fix myself i'd -
but it's too late for me 
Nothing can stop me now
Cause I don't care anymore
Nothing can stop me now
Cause I don't care

HelpI have done it again
I have been here many times before

Hurt myself again today and the worst part is there's no one else to blame

Be my friend
Hold me
Wrap me up
Unfold me
I am small and needy
Warm me up and breathe me

Ouch
I have lost myself again
Lost myself and I am nowhere to be found

Åttiosex.

Har varit med Karin och Ylva idag<3 Älskar er mer än vad ni tror<3
Har dessutom varit på NIKE. Haha. Jag lyckades. Jag har vaarit hos Nina också, bra det. Nu ligger karin här och ska sova över, underbart.<3

Men jag är lite hög nu,

Åttiofem

Okej, jag har varit ute och trotsat ångesten. Jag åkte och hämtade mediciner, det tog mig 45 minuter. Efter att ha väntat i 5 minuter på min tur så fick jag vänta i 10 minuter för att få höra att de inte hade apodosen där, utan den hade gått direkt till öppenvården. Underbart. Gick dit, pratade med receptionisten som sa att hon inte visste något om det, men hänvisade mig till någon som hade hand om recepten, men hon var upptagen så jag väntade. Sen stötte jag på "min" sköterska och frågade om han visste något. Så vi gick och kollade, men där fanns ingen apodos, då började jag bli ganska orolig måste jag säga. >.< Vi gick till hans kontor som fick ringa till apoteket. De visste ju fortfarande ingenting. Men då kommer någon in och sa att hon hade fixat det. Vi letade fram den, äntligen, haha.

På bussen ner träffade jag Nossie<3 Vi pratade en stund och kom fram till att vi skulle ses i helgen:)
Hämtade paket och träffade Adrian, och gick och tände ljus på kyrkogården, pappa skulle ha fyllt åttio idag<3
Sen åkte jag hem. Yay.

Dagens

Idag ska jag trotsa isoleringen och ångesten för att gå ut och hämta mediciner och paket, yay. Jag hoppas att jag överlever. Lyssnar på Muse - Uprising för att få mig på bättre humör, och våga mig ut. Förövrigt är det bara 21 dagar kvar till jag åker till gbg med älskade bästisen och går på Combichrist<3

Igår var jag och Karin med i UddevallaPosten om 1500 marschaller, skitkul:) Men bilden är nog nåt av det fulaste korten som finns på mig. Men Karin blev fin<3
Anyway, här kommer en bild på artikeln.

Åttiotvå

Jag är isolerad, i tystnad.
Jag varken orkar eller vill gå ut, eller svara i telefon. Träffa folk.
Har inte mycket att säga just nu.

Okej,

Idag har jag varit duktig och tvättat(!). Jag har sovit 1 timme inatt och jag är helt slut. Men jag ska till stan om tre timmar och möta Naito (och Sanne troligen). Jag mår skit men jag ska klara det. Min sociala fobi har blivit värre nu när jag har varit sjuk och inte varit ute på fem dagar. Det är lite skit. Ikväll blir det fest hos Pan och Linds, tillsammans med Sanne. Mys<3

Men ja, när jag kommer hem från stan, då ska jag sova i ett par timmar om jag ska orka med ikväll. Haha. Om jag lyckas såklart. Buskatten har busat runt som fan inatt, jag blev galen. Men men.

 

Dagens. 

Fortfarande sjuk:(

Åh, jag är fortfarande sjuk, lite gnällig och trött. Men jag vill ut, jag har inte varit ute på fyra dagar nu. På måndag ska jag och Karin intervjuas för 1500 marschaller, igen:)

Sjuk

Åh, jag avskyr att vara sjuk:(
Jag går ingenstans på ett par dagar.

Suprise suprise

Ännu en liten överdos. Tog 11 imovane i lördags, först en för att sova på sen en till, men jag blev bara piggare och piggare, tillslut tog jag fler bara för att bli hög på. Men ja, som alltid, så känner jag mig aldrig hög längre. Somnade sju på morgonen och jag vaknade fyra på eftermiddagen. DÅ kände jag mig hög. Sen blev det till att göra mig i ordning och stilcka ner till stan för att fixa marschaller och tända dem för en nollvision mot självmord. Såhär såg det ut (det står 1500 LIV);

Men nu ska jag göra mig i ordning, ska på möte till beroendeteamet för en kartläggning, ehe. Känns inte bra, mår inte bra och går under av ångest, redan. Underbart.

Eh.

Har hämtat mediciner idag, för två veckor. Det är en del.. Men jag orkar inte springa fram och tillbaka till sjukhuset och hämta mediciner heller. Så vad gör man?
Har sjukt mycket ångest, är jättetrött och smått hungrig och jätteförvånad över att jag inte druckit resten av vinet från nyår ännu, haha. Jag vill ut, umgås med någon, men jag vågar inte ringa nån. Det är i och för sig ingen som hör av sig till mig heller, så så kul är det. Jag antar att jag är ganska isolerad. Men jag litar inte på mig själv, någonstans. Kul läge. Mobila teamet borde ringa snart, men jag orkar inte prata med dem. Okej, fuck, jag borde lägga in mig, igen. Men jag orkar inte vara instängd, inlåst. Inte kunna göra vad jag vill, när jag vill. Inte kunna vara självdestruktiv på nåt vis.

Det här är för övrigt förjävligt http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8375172.ab

uppdatering 22.54
Mobila teamet har ringt, ehe. De ställer de vanliga frågorna, men vad fan, jag vågar inte, kan inte, säga hur illa det är. Då kommer de också vilja lägga in mig.  Nu sitter jag och dricker vin, efter 3 lyrica. Det är jättesmart av mig, verkligen. Men, vin är gott, jag orkar inte, och jag har ångest, fortfarande. Varje kväll både vill och inte vill jag lägga in mig, varje kväll, sitter jag med telefonen i handen och funderar. Men varje kväll lägger jag ifrån mig mobilen och skiter i det. Skit samma, jag orkar inte gnälla mer.

Over and out.

Jag är så oerhört förvirrad, så sårbar, så.. jag vet inte längre. Jag vet inte om jag vill dö, om jag vill leva. Vad är livet, vad går allt ut på? Att uppleva saker att finnas? Jag kommer inte att kunna leva ett normalt liv på länge. Orkar jag verkligen gå den långa, långa vägen och återuppleva allt? Alla våldtäkter, alla händelser som har fått mig såhär. De som har tagit livet av sig, de som bara försvann. Jag vill inte gå igenom dem igen. Jag vill inte, men jag måste, om jag vill bli bättre. Någonstans ligger allt och spökar, i mitt medvetande, mitt omedvetna medvetande.

En dikt jag skrev för ett par år sedan, som fortfarande stämmer.
"Jag vill bara bli fri
Fri från rakbladen
Ångestattackerna
Panikångesten
Blackouterna
Hallucinationerna
Pillren
Mardrömmarna
Psykoserna
Självmordsförsöken/tankarna
Rösterna
Jag vill bara bli fri

Men jag vet ju så väl att det aldrig kommer att hända
Jag vet så väl att jag aldrig kommer kunna leva ett liv
Där jag mestadels mår bra istället för detta mörker
Denna tystnad, denna tomhet
Jag är splittrad, glassplitter som tar över mig
Som inte går att laga

Jag försöker
Men jag bara rasar tillbaka
Ännu djupare för varje gång
Jag hoppas att jag någon gång blir fri
Men jag vet ju så väl att det kommer aldrig att hända
Jag vill bara bli fri"

Det här skrev jag 9/7 -07
"Hallucinationer, självdestruktivitet, röster, missbruk, självmordstankar osv.
Det står en död hund på min bokhylla och morrar åt mig.
Jag ville aldrig detta."

Jag läser igenom gamla dagboksinlägg och skit. Det mesta stämmer fortfarande, det mesta är fortfarande mina problem. Varför fick jag ingen ordentlig hjälp då? Varför trodde ingen på mig?  

Okej.

Nytt år. Jag hoppas att jag kommer må bättre detta året och inte bli värre. Men det har jag hoppats på i ett antal år nu.
Nyårsaftonen tillbringades först hos Peter och Tess, det var underbart mysigt<3 Sedan gick jag och Adrian till kungstorget och träffade Pan och Linds, vi skålade med champagne vid tolvslaget. Jga följde med dem hem, och stannade där till halv fyra ungefär. Kom hem och försökte sova, men det gick inte jättebra.
Dagen efter åkte jag och Adrian till mamma på middag. Helt okej.

Men, (det finns alltid ett men) jag har inte haft några mediciner sen onsdag, torsdag. Lite skit, men det får jag imorgon, äntligen, efter otaliga samtal till vården. *suck*

1500 marschaller på söndag<3