haha

jag behöver ringa mobila akutteamet men jag vågar inte. Allt går åt helvete, allt är kaos. Jag är för hög och jag vill inte få lpt. Men jag tror jag behöver det.

jag har fallit över kanten nu

Jag är livrädd för mig själv. Trots att jag skar mig värre igår än vad jag gjort på år vill jag göra det igen. Jag vill inte hamna i det mönstret igen men jag är på god väg. Jag tog alla mina stilnoct igår och resten av mina ångestdämpande, inte för att dö utan för att slippa känna och tänka ett tag, men idag ångrar jag det, för nu har jag inga kvar. Jag vill ringa mobila teamet, för att bli inlagd igen, men jag vågar inte efter gårdagen och jag vill inte bli inlagd, men jag behöver det. Jag är en fara för mig själv men jag kan inte åka tillbaka nu.

Jag har fallit över kanten nu, och jag fortsätter att falla.

lite anteckningar från psyk

Lite jag skrev på psyk. Lite osammanhängande, men det får vara så.
Lördag 23/10
Ligger åter igen under en blå filt som tillhör landstinget. Jag är i pillrens dimma nu. Så här lite ångest har jag inte haft på veckor. Jag kom in igår med extravak och idag fick jag egen utgång, höjd dos av seroquelen och stesolid, theralen och imovane vid behov. Jag har lust att skriva ut mig. Men jag vet någonstans att jag behöver detta. Tiden går sjukt långsamt men samtidigt jättefort. Jag får minnesluckor hela tiden.

Söndag 24/10
Har äckligt hög ångest och puls, 140. Kul.

Måndag 25/10
Nattsvart mörker
Vita väggar
En låst dörr och blåa filtar
Tillhör landstinget

Medicinhöga tankar
I en komplex värld
Hoppet är en döende art

Tisdag 26/10
Ännu mera ångest förflyter i stesoliddimma. En eventuell flytt till 55 är på g. Jag hoppas på permission imorgon, men jag har inte pratat med läkaren sedan lördag.
Avdelning 55, personlighetsstörningar. Yay. Ångest på hög nivå. Vill ha en ångestdämpande men jag vågar inte be om det. Haha jag kollapsar fullständigt. Ångesten verkar släppa lite nu. Men nu vill jag hem.

Fredag 29/10
De beföll mig att skära inatt. Jag står inte ut med deras skrik så jag gjorde det. Jag tror jag kollapsar. Jag tänker skriva ut mig idag.
Utskriven nu. Är livrädd. Jag kommer ju typ... Ja, jag vet inte.

minneslucka

Jag var inte beredd på att vakna på akuten med 29 stygn och dropp med motgift...

permission

Permissionen har gått okej. Igår träffade jag älskade ronja, och carolin, myste med katten och adrian. Idag var det ullared, och fick handlat en del. Dock var det inte utan en massa ångest. Tack och lov hade jag ångestdämpande. Nu sitter vi i bilen mot uddevalla och jag lyssnar på min musik som jag inte har gjort på en dryg vecka. Anyway, ska hem nu och ska packa upp allt och sedan packa ner saker. Sedan bär det av till avdelning 55 igen med all den ångest det innebär. Men det blir nog bra såsmåningom. Hoppas jag. Det känns inte så dock. Ha det bra folket. Kramar

permis

Permission. Trots att jag har haft så hög ångest så släpper de iväg mig. Visst, jag ville hem, inte minst för att betala räkningarna. Men jag tror inte att jag klarar det särskilt bra. Men det märker vi nog snart. Har fått med mig ångestdämpande iallafall. Anyway.

Lugn

Just nu är jag relativt lugn och har ganska lite ångest. Jag saknar ronja och linds, min buskatt och adrian. Jag vill hem. Har fått ännu en medicin nu, nozinan. Jag blir söndermedicinerad här. Anyway, ska ha läkarsamtal på onsdag. Då får vi se vad som händer.

abstinens.

Jag har abstinenssymptom. Grattis till mig.

pillerdimma

Just nu står jag på seroquel, en på morgonen och två på kvällen, theralen och stesolid vid ångest, och imovane på natten. Jag är lite småhög, men jag har fortfarande ångest. Fick göra pissprov idag.

tillhör landstinget

Ligger ännu en gång under en blå filt. Eller ja, de stunder jag inte går fram och tillbaka i korridoren såklart. Jag kommer gå ner som fan, så som jag går omkring. Men men. Fick fucking theralen om ångesten förut, Men det gjorde bara så att jag fick mer ångest eftersom jag inte kunde gå. Ja. Underbart.

inlagd

igen.

surrealistiskt

Det känns som om jag har klivit in i en surrealistisk värld, en värld som snart kommer sugas in i ett svart hål och inte finnas mer. Jag borde bli inlagd men allt jag vill är att vara hög och fly från den här planeten. Vi kommer gå under och det här är bara början och jag sitter instängd i min värld och tror att allt bara är en dröm jag snart vaknar från. Men vi slukas av ett hål och jag vill inte vara med.

telefonfobi

Nina ringer gång på gång men jag klarar inte av att svara. Så Jävla fail, för jag behöver henne nu.

haha

Jag är lite borta i huvudet nu:) haha men det är jättebra.

En liten uppdatering

Jag lyckades ta mig till NIKE idag iallafall. Jag känner mig som en zombie på de här tabletterna, men jag sover inte särskilt mycket mer, men än så länge går jag ju på den lägsta dosen också. Ska bli intressant när jag höjer dosen på onsdag. Jag hoppas zombiekänslan försvinner snart. Ikväll ska jag bara flyta bort från verkligheten (jag menar inte att jag ska dö nu, bara så ni vet) en stund. Det ska bli skönt.

Jag har fortfarande mycket ångest, dygnet runt. Jag måste bara avsluta med att säga att jag älskar min mössa<3

Ronja

Ronja, jag älskar dig min bästaste vän<3

underbara människa

Nina är söt. Hon lovade mig att ha på telefonen dygnet runt denna veckan så jag kan höra av mig om jag måste läggas in, eller om det är något jag inte kan hantera. Nu har jag massa ångest, och försöker distrahera mig med en mysig katt och film.

universeum

Paniken skriker i mig och jag önskar att jag inte hade följt med. Men ja, nu är jag här, vare sig jag vill eller inte. Jag hoppas vi åker snart.

seroquel

Min läkare ringde mig för någon timme sedan. Vad är det med honom och ringa på helger? Anyway, jag börjar med mina tabletter imorgon. Hm.

eh.

Nina har semester. Underbart. EEGt gick... Sådär. Hjälp.

Åh, jag skulle verkligen behöva bli inlagd. Jag vill inte, men jag behöver. Jag börjar bli en fara för mig själv, mina tankar går överstyr och snart även mina handlingar. Jag kollapsar snart av ångest och min kropp hotar med att tas över av paniken. Allt handlar om ångest. Nike ringde mig förut och frågade om jag skulle följa med till Universeum på måndag. Paniken bubblade upp i mig och jag bad om att få återkomma efter läkarbesöket. Jag sa att jag följer med. Tror jag. Hahahhaha.
Galenskapen tar över mitt sinne och jag ser en massa spindlar, tjoho.
Imorgon får jag en antipsykotisk medicin. Hoppas den hjälper, manin och depressionen tar över mig och jag kollapsar av min egen sjukdom snart. Jag måste prata med underbara Nina och se vad jag ska göra.
Jag får ringa sedan.
Vad ska jag göra?

Jag vågade inte ringa. Det blev ett sms istället. Väntar på svar.

Läkarsamtal.

Sådärja. Nu har jag haft läkarsamtalet. Blodproverna jag tog för en vecka sen var bra. Jag ska börja med  Seroquel nu.
Urdrag ur fass;

"Seroquel innehåller en substans som kallas quetiapin. Quetiapin tillhör en grupp läkemedel som kallas antipsykotika. Seroquel kan användas för att behandla flera sjukdomar, som t.ex.:

• Bipolär depression: då du kan känna dig nedstämd eller deprimerad, skuldtyngd, energilös, har dålig aptit eller sömnproblem.
• Mani: då du kanske känner dig väldigt uppvarvad, upprymd, upprörd, entusiastisk, hyperaktiv eller har dåligt omdöme med inslag av aggressivt och splittrat beteende.
• Schizofreni: då du kanske ser, hör eller känner sådant som inte finns, tror på sådant som inte är verkligt eller känner dig ovanligt misstänksam, orolig, förvirrad eller spänd."

Haha, menar du det?

"Du som är deprimerad kan ibland ha tankar på att vilja skada dig själv eller begå självmord. Dessa symtom kan förvärras när du börjar behandlingen, eftersom det tar tid innan läkemedel av den här typen har effekt, vanligtvis cirka 2 veckor, ibland längre tid."

Åh, det känns bra. Jag har redan fått tillbaka mina självmordstankar och mitt självskadebeteende. Jaja, vi får se hur det går. Jag hoppas att de hjälper, men vi får väl se. Tabletter brukar inte fungera särskilt bra på mig.
Jag ska tillbaka till läkaren 2 november, då jag jag vara hans "provdocka" (hans ord inte mina). Han ska utbildas i ett nytt diagnosticeringssystem på onsdag, KD-SADS, och jag blir den första han testar på.

Oh well.

Missbrukare

Jag har insett att jag gör allt och ägnar alla dygnets timmar åt att fly. Eller försöker i alla fall. Jag tänker på piller, rakblad, droger och alkohol, till och med de få timmarna jag sover drömmer jag om detta. Nu börjar det bli riktigt illa med måendet, då tänker jag bara mer och mer på detta. Jag gör allt för att inte ge efter men de senaste tre veckorna har det gått åt helvete. Jag jag skurit mig, jag har druckit, jag har rökt. Imorgon blir det läkaren, och jag kan inte låta bli att hoppas att jag får stesolid eller stilnoct (helst båda), men jag vet att det inte kommer att hända. Trots att ångestnivån är sjukt hög jämt. Jag gissar på att han kommer vilja lägga in mig om jag lyckas berätta hur det är just nu. Jag vill inte, det kommer bara bli samma vårdkarusell som tidigare, och den har jag inte ork nog att följa med i.
H.j.ä.l.p M.i.g.

Åhå.

Yay på mig. Jag har lyckats ta mig dit jag ska vara denna veckan. Hittills. Det är dock inte utan konstant ångest och paniken hotar att bubbla upp i mig varje sekund utanför dörren. Nu vill jag inget annat än att gå hem och dra täcket över huvudet och gömma mig för världen, men den tänker jag inte göra. Än. Jag känner mig så sjukt dålig, inspirationen försvinner och drar sig undan till en vrå av mig som jag inte kan hitta när jag är på praktiken. Då sitter jag helt sysslolös och stirrar in i skärmen framför mig hela tiden. Det är för kallt för att springa ut och fota, så jag sitter bara här. Oh well. Imorgon blir det ännu ett läkarbesök, fjärde på en och en halv månad. Får se om han ger mig någon medicin som fungerar den här gången. Eller om jag blir inlagd. Sedan IV om jag tar mig dit. På fredag blir det EEG. Underbart. Anyway, nu måste jag sticka. Min lunch är slut och jag får ryck om jag inte kommer på något att skriva om snart.

Uppdatering 17.15
Mitt assassins creed 2 kom idag! Yay. Så nu distraherar jag mig genom spel. Och gosekatten ska mysa som vanligt:)