Välkommen

Den här bloggen handlar om mig, mitt liv överhuvudtaget. Take it or leave it.

fredag 19 augusti 2011

Dag två.

Mer ångest, men idag hade jag iallafall ångestdämpande i mig. Men allt vi skulle göra idag var att delas upp i grupper och gå en tipspromenad.
När jag kom hem kollade jag och adrian på house och drack te. Mysigt.
Men sen var jag helt slut av all den psykiska pressen så jag fick lägga mig ner en stund. Önskar jag kunde sova, men det kan jag ju inte.
Får se om jag orkar ta mig till Ronja och Linds, det vore faktiskt inte helt fel.

Och DÄR gick det åt helvete.

torsdag 18 augusti 2011

Första dagen i skolan

Okej. Första dagen i skolan gick helt okej. Det var bara massa information som jag egentligen redan visste. Men ångestnivån låg högt. Efter skolan gick jag och storhandade, gick till apoteket och clas ohlson. Sedan bar det av till ronja och linds. <3.

onsdag 17 augusti 2011

Följ min blogg med Bloglovin

update

Idag är ännu en såndär dag då jag bara vill krypa ihop, och försvinna. Jag har haft ångestattack på ångestattack hela dagen och jag har ingenting att dämpa den med. Jag har suttit på balkongen invirad i en filt, kedjerökt, druckit te och bara försökt finnas till. Jag har hört mig för lite och  jag får tag i ett helt paket stilnoct imorgon, så att jag åtminstone får sova på nätterna. Förhoppningsvis kommer min ångest minska lite under dagarna då. Jag har iallafall inte skadat mig idag.

Jag har inte så mycket minne från igår, trots att jag var helt nykter. När pojken kom hem så hittade han mig i en hög intryckt i hörnet av sängen och hade en konversation som jag minns var ganska djup, som uppenbarligen inte var han. Jag har ett svagt minne av det, men jag är säker på att det var någon mer här, men han påstår att det inte är sant. Lite läskigt sådär.

Imorgon börjar jag skolan igen.

tisdag 16 augusti 2011

Jagad

Jag känner mig jagad, rädd och jagad. Det känns som om det är någon här, någon som bevakar mig. Jag läser och lyssnar på Dawn of ashes, försöker distrahera mig, men det går inte, det hjälper inte. Jag känner mig fortfarande jagad och rädd. Jag vill få det att försvinna, jag vill inte känna såhär, jag vill försvinna själv. Jag dricker te och försöker känna mig här och nu, i verkligheten, men jag känner mig avskärmad från verkligheten, från mig själv. Jag sitter och skakar, men jag kan inte återfå kontrollen över mig själv, kontrollen bara glider undan.