Välkommen

Den här bloggen handlar om mig, mitt liv överhuvudtaget. Take it or leave it.

lördag 11 juni 2011

Tankar om studenten.

Fan vad hemskt det kändes, egentligen.
Åtminstonde en av de jag räknar (räknade?) som en av mina närmaste vänner tog studenten igår. Jag var inte bjuden. Jag känner ytterligare minst ett dussin till som tog studenten igår. Jag var inte bjuden.
Om jag var så viktig i deras liv, framförallt i min (föredetta?) nära väns liv, borde inte de ha velat att jag skulle ha varit där med dem, i en av deras lyckliga stunder i deras liv? Eller?

Men grattis, i alla fall.

Egentligen skulle jag ha sprungit där med er, tagit studenten med er.
Men istället är jag fången, fången i mitt eget psyke, det är mörkt och förvirrande, och jag fattar ingenting.   

fredag 10 juni 2011

Morgonens ångest

Jag tog aldrig de där pillrena. Men jag ville. Jag ville, sjukt mycket, och vill fortfarande. Då kanske jag får sova nångång. Jag skadade mig inte heller, trots att jag fortfarande vill.
Jag vill inte "behöva" vilja.

Jag ska försöka ta mig till Nike idag. Det är min sista dag där, och egentligen vill jag inte missa det. Men jag mår jättedåligt, så vi får se. Men jag ska göra mitt bästa.

Vi har typ ingen mat hemma. Det känns mindre bra, men jag får inte mina pengar förrän om en vecka.

torsdag 9 juni 2011

Desperation (OBS, kan vara triggande!)

Jag känner ett bakslag.
Skit. Jag vill ju bara må bra, men det senaste har jag inte tänkt på annat än att skada mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Abstinens efter rakblad, jag vill inte, jag har ju inte gjort nåt på ett jävla tag nu. Jag vill inte förstöra det, men fan.

Jag ser ett samband mellan att inte sova och självskadetankar. Jag har inte sovit på närmare tre dygn, när jag väl somnar, så sover jag en jävla massa. Men ingen vill skriva ut nåt så att jag kan somna. Det känns lite skit, samtidigt som jag egentligen inte vill ta tabletter. Men jag känner att jag måste. Jag tog ett par nozinan igår, men det hjälpte inte. Nu har jag 96 kvar. Jag får säkert sova om jag tar dem.. Kanske. Börjar bli lite desperat efter sömn..

Känner mig förvirrad, som om världen är upp och ner. Jag ser inte klart, jag har minnesluckor, jag känner mig styrd och övervakad, som om TVn pratar med mig, trots att den är avstängd...

Jag ska nog.. nej.. jo.

Jag tappar bort verkligheten helt, allt bara försvinner, känns som om jag är i en bubbla. Jag kan inte fokusera på något, upplever känslor som det inte finns ord för och annat som jag inte kan beskriva.
 Allt är kaos.

Förlåt för ett förvirrat inlägg.

tisdag 7 juni 2011

20 frågor om mig

1. Tre saker om dig själv du är stolt över:
    Att jag är kreativ.
    Att jag bryr mig om
    Min envishet.

2. Som vän är du?
    Lyssnare, lojal, problemlösare, håller hemligheter

3. Är du bra på?
    Att vara mig själv.

4. Är du avundsjuk?
    Det händer.

5. Det första du gör på morgonen?
    Röker

6. Pratar du med dig själv?
    Haha, ja, det händer.

7. Vad skulle du vilja göra mer på din fria tid?
    Skriva och fotografera.

8. Nåt du SKULLE VILJA göra, men aldrig får tillfälle, tid eller råd med?
    Resa, hade varit kul.

9. Person som du avskydde i skolan?
    Sjukt många. Men jag avskydde skolan i sig.

10. Hångel på första dejten?
      Känns det rätt, så visst.

11. Vad gör du på helgerna?
      Det som faller mig in. Festar, umgås med vänner, åker någonstans....

12. Livsdröm?
 Skaffa en gård ute på landet med massa djur. Bli författare/fotograf. Förändra psykiatrin.


Slänger med en bild från HBTQ festivalen också.