Desperation (OBS, kan vara triggande!)

Jag känner ett bakslag.
Skit. Jag vill ju bara må bra, men det senaste har jag inte tänkt på annat än att skada mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Abstinens efter rakblad, jag vill inte, jag har ju inte gjort nåt på ett jävla tag nu. Jag vill inte förstöra det, men fan.

Jag ser ett samband mellan att inte sova och självskadetankar. Jag har inte sovit på närmare tre dygn, när jag väl somnar, så sover jag en jävla massa. Men ingen vill skriva ut nåt så att jag kan somna. Det känns lite skit, samtidigt som jag egentligen inte vill ta tabletter. Men jag känner att jag måste. Jag tog ett par nozinan igår, men det hjälpte inte. Nu har jag 96 kvar. Jag får säkert sova om jag tar dem.. Kanske. Börjar bli lite desperat efter sömn..

Känner mig förvirrad, som om världen är upp och ner. Jag ser inte klart, jag har minnesluckor, jag känner mig styrd och övervakad, som om TVn pratar med mig, trots att den är avstängd...

Jag ska nog.. nej.. jo.

Jag tappar bort verkligheten helt, allt bara försvinner, känns som om jag är i en bubbla. Jag kan inte fokusera på något, upplever känslor som det inte finns ord för och annat som jag inte kan beskriva.
 Allt är kaos.

Förlåt för ett förvirrat inlägg.