Jag är livrädd för mig själv. Trots att jag skar mig värre igår än vad jag gjort på år vill jag göra det igen. Jag vill inte hamna i det mönstret igen men jag är på god väg. Jag tog alla mina stilnoct igår och resten av mina ångestdämpande, inte för att dö utan för att slippa känna och tänka ett tag, men idag ångrar jag det, för nu har jag inga kvar. Jag vill ringa mobila teamet, för att bli inlagd igen, men jag vågar inte efter gårdagen och jag vill inte bli inlagd, men jag behöver det. Jag är en fara för mig själv men jag kan inte åka tillbaka nu.
Jag har fallit över kanten nu, och jag fortsätter att falla.
Hej gumman!
SvaraRaderaVille bara säga det att om du vill och orkar så finns jag att prata med som säkert många andra också sagt och många du kanske hellre vill prata med. Men ville bara säga att möjligheten finns. Är jag bara hemma kan jag komma över direkt. Förstår också om du inte vill ha med någon annan än dina absolut närmaste att göra också. Hoppas du kan ta dig ur all den där skiten och få in lite ljus igen snart. Saknar dig!
Kramar i massor
Hoppas du får ork nog att lägga in dig igen. Även om det är jobbigt så kanske det behövs. Speciellt om du själv känner att du kommer falla mer.
SvaraRaderaKänner igen mig i så mycket du skriver. Hoppas för ditt bästa att du mår bättre snart.
SvaraRadera