Allt går käpprätt neråt.

Okej, okej. Att det ska vara så förbannat svårt att ta tag i saker. En kraschad ekonomi (fullständigt), jag vågar knappt gå ut, inte ens då jag ska till Nina, på samma gång vågar jag inte vara ensam, jag vill inte åka buss... fan nu vill jag inte gnälla mer. Men det är så det är. Anyway, iordninggjord, ska ta första bästa jävla buss och åka. Men det är fan inte lätt.