Stress

Idag har jag varit på NIKE. Sen stressa och hämta mediciner på apoteket och springa till bussen på väg hem. Väl utanför ytterdörren insåg jag att min mobil var död så jag kom inte in, fick stå och vänta till någon kom. Sen springa hem, ladda musik till mp3n, ladda mobilen i tio minuter och springa ner till bussen igen. Vad händer då? Jo tro fan att bussjäveln inte kommer så att jag blir sen till mötet. Får stå och vänta i tjugo minuter, sen kommer bussen. Hoppa av och springa till sjukhuset och lämna mediciner, och gå ner till kampenhof. Så nu står jag här och väntar på Mauricio som ska köra mig till Vänersborg för DBT. Underbart.
Dessutom mår jag åt helvete, vilket inte gör saken mycket bättre.