Första dikten på något år.

Rösterna skriker inuti mitt huvud
”Skär dig, döda dig jävla slyna”
Det kryper i mina ådror
”Spindlar”

Skriken ekar i mitt huvud
Medan ångest väller fram
Ge mig rakblad, stilnoct, stesolid
Jag skiter i vilket

Jag känner mig smutsig
Men jag flyter iväg, bort
Från verkligheten, utan droger
Där vill jag inte leva ändå
Den är så smutsig, så grå

Jag sitter i ett övergivet hörn
I en annan dimension
Världen tillhör inte mig ändå
”Och jag tillhör inte världen”

Nu när känslan är död
Världen försvunnen
Kvar finns endast skriken
”och en tomhet”

Jag kan höra hur världen skrattar åt mig
”åt mitt misslyckande”
Men nu är jag redo för slutet
Slutet på den sorgsna sagan