vingligt

Det har varit en väldigt vinglig, ostadig dag, men en någorlunda bra dag ändå. Jag vågade ta mig till nike, jag vågade ta mig till trollhättan och jag åkte till näl. Nu är jag på väg hem, och jag har varken skadat mig själv eller tagit tabletter jag inte är ordinerad. Jag är stolt över mig själv. Jag tar babysteps, och sätter upp små små mål för mig själv och jag hoppas inte för mycket. Jag vill inte tillbaka till psyk något mer nu, jag har åkt in och ut för mycket nu. Jag vill leva, jag väljer livet. Jag är livrädd för att leva, men fortsätter jag såhär kommer jag att dö. Jag har förlorat många pågrund av det här och jag vill trotsa alla rädslor. Jag ska ta mig ur självskadandet.(Påminn mig om detta inlägget när jag tvivlar på mig själv, snälla)