Jag har precis varit på lptbedömning. Jag får åka hem igen. Jag var väl inte helt sanningsenlig, men fan, är jag här så kan jag inte hantera min ångest. Jag fattar inte hur de vågar släppa iväg mig egentligen men vad fan. Allt är kaos. Upp och ner. Nu är jag överlycklig och livrädd, ångestfylld till max och glad på sätt och vis. samtidigt. Det är kaos, jättekaos. Men det är bara normalt. Jag saknar karin massor.<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer gör mig varm i hjärtat<3