tomhet

Alla dagar och nätter bara flyter ihop till ett töcken. Det känns som jag har resignerat inför förfallet. Som om allt bara är en spikrak väg neråt. Jag både vill och inte vill bli utskriven härifrån. Jag ska på nattpermission imorgon. Det känns som om jag kommer dö. Och jag saknar ronja, något så fruktansvärt mycket. Alla dagar och nätter, av att bara kunna vara, och släppa alla spärrar och alla krav. Men nu är vi båda inom fyra vita väggar som skriker ångest och misär.