förnekelse och klarhet

Inget kan hjälpa mig nu. Nu faller jag längre än jag någonsin varit. Jag vet inte om jag någonsin kommer ta mig upp ur detta. Jag kastas mellan djupaste botten, ilska och förnekelse. Jag har stunder då jag ser mig som fullt frisk, aldrig mått bättre och förnekar såren på mina armar och pillren i min hand som var avsedda för döden. Nästa stund vill jag inget annat än att dö för att jag aldrig kommer komma ut ur detta. Nästa stund är jag så arg så att jag skulle kunna strypa min älskade för att han satte på en låt jag inte orkar lyssna på. Jag orkar inte med detta, men jag vill inte läggas in. Vad har jag för alternativ? Alla jag har pratat med är överens om att jag behöver bli inlagd, men jag vill inte (andra stunden vill jag inget hellre) och det slutar med... Ja, det var en bra fråga.